Blogg

Världen är obegriplig

Världen förstår jag mej inte på. Den är obeskrivligt obegriplig. Känner att människor runt omkring mej angår mej inte. De flesta känner jag inte. Människor överallt på gatorna men vad angår de mej. Folk släpar på sina hundar och sina barnvagnar. I sina egna världar befinner de sig. Så inte angår de mej. De jobbar i trädgårdar, reparerar sina hus. Inte något som angår mej det heller. Tänk om man kunde fly från allt detta, är ändå inget jag bryr mej om. Men blir inte bättre av att vara någon annanstans, går väl efter samma mönster där. När man ser allt det här omkring sig känns det som att falla ner i det blå är en bra idé. Tomas di Leva är som han är - Jesus är han inte fast han säger det. Men att han är just som han är gör att han blir intressant. Tomas di Leva gör nog inte världen mer begripligare man han har många bra tankar mitt i flummandet. Nu på torsdag 15 april inbjuder han till Digital fika på Facebook kl 18.30. Tyvärr är ett medium en av gästerna och medium är ingenting för mej.  


Fångad

Det var en sanndröm. Vad meningen är med den vet jag inte. Jag var fånge i ett stort kontorslandskap, irrade runt för att försöka komma ut. Dörrar var stängda, några öppnade sig efter en stund men jag kom bara ut i ett likadant kontorslandskap. Fortsatte ta mej ut genom dörrar, lyckades efter ett tag igen men möttes av ännu ett kontorslandskap. Jag var instängd. Till och med i SLA:s lokaler dök jag upp och var fången i. (SLA= Skaraborgs Allehanda). Det var väl det jag var då jag jobbade där också. För övrigt var alla SLA:s medarbetare SLAvar. 

Åter till verkligheten. Precis så är det idag - jag är fångad utan att kunna ta mej ut. Fysiskt fångad. Men även fången på andra sätt. Trots att sången nedan säger att jag är fri. Vi provar det - men då gäller det att ta emot friheten - på riktigt. 

 

 

 

 

 

 

 

'

 

 

 

 

 

 


Tecken på hopp

Det finns hopp - tydligen var det tecken på det. Blicken fastnade på en ängel i sovrumsfönstret. Gick till köket - där satt två änglar i fönstret. Tittade åt sidan i sovrummet - där stod det "Tack Gud för allt du hjälper oss med". Fortsatte till vardagsrummet - i fönstret fick jag se två änglar till. Detta måste vara tecken på att jag skulle koncentrera mej på positiva tankar. Sen tittade jag på almanackan - där stod denna mening "Att lita på Gud ger dej styrkan att aldrig ge upp". Så jag tror på att änglarna finns.....  

 


Ska kyrkan rädda sälar eller själar?

Kyrkan är mer upptagen av att rädda sälarna än med att rädda själarna. Det var bra sagt av Stefan Börjesson, blivande EFS-präst. Så rätt - kyrkan är inte till för det utan, som Stefan säger, deras uppdrag är att förkunna Jesus. Går kyrkan ifrån sin grund vittrar den sönder. (Titta på klippet nedan, från 30,45 in i sändningen. Detta är så sanslöst bra).

För min del så tycker jag att naturskydds-och miljörörelserna sköter den biten så bra själva, också flera av de politiska partierna. Kyrkans huvuduppgift bör vara att de får ut sitt unika budskap - det sköter inte miljörörelsen eller partierna åt den. Till alla miljöaktivister kan jag säga att jag är inte emot att vi tar hand om miljön men det finns andra än kyrkan som är specialister på det.  

 

 


En bloggtest

Jesus.....


Carolas Facebook värd att kolla på

Kollade på Carolas Facebook. Det är fantastiskt att hon mitt i allt annat - deltagande i Let´s Dance till exempel - kan få in texter om varför vi firar påsk och om stillhet och bönestunder. Carola kan få med allt det där på ett helt naturligt sätt och vad jag kan se utan att folk blir arga. De framför sina åsikter men inte som det oftast blir, ilskna inlägg, om det går emot deras egen uppfattning. Carola umgås i alla möjliga miljöer och ser det som naturligt att stå för det hon tror på. Därför, tror jag, respekterar andra henne precis som hon är. Hon är ett föredöme för alla kristna.....

 

 

 

 

 

 


Ofullständiga svar

Det går inte att få klara besked från människor längre. Ofta måste jag ringa och fråga vad de menade så man vet klart vad som gäller. Det gäller vänner, bekanta och andra närstående liksom läkarcentral, restaurang, sjukhus och så vidare, så vidare, så vidare..... En del beror det här säkert på de sociala medierna med kortfattade meddelanden, snuttifiering av det mesta.

En annan orsak tror jag är att folk inte tänker och tydligen går det bra ändå - för dom. Men inte för mej. Som HSP-människa (Highly sensitive person) tänker man kanske för mycket och man ska kanhända nöja sig med bristfälliga svar. Men då är det inte mycket som är klart uttalat, varken det ena eller andra. Jag vill ha klara besked!

Själv försöker jag ofta prata eller skriva tills jag har fått fram hela budskapet. Men efter några meningar har den man pratar med inte tålamod eller tid längre och jag fick inte fram det jag ville säga. Jag menar inte att det ska göras långa utläggningar men folk bör lyssna klart.

Numera har jag också gått in för att göra skrivna meddelanden så korta som möjligt och risken för missförstånd och ofullständighet är serverad. Se bara vilka missförstånd som uppkommer på sociala medier, folk skäller ut varandra innan de vet vad den andre har menat.   

 


Ensammast i världen

Den här låten har varit en signatur för hela mitt liv, tror jag man kan säga. Men den har nog aldrig varit mer aktuell än i dessa tider och inte bara på grund av pandemin. Varje ord stämmer inte in men texten känns som en del av mej.  

 

 

 


Från min gamla blogg: Coffee talk in the Garden House

Allt kan inte ha kommit till av en slump, det kan inte vara big bang, sa han med cykeln. Nä, jag tror på Gud, sa han. Och man ska lyssna på höger öra, där hörs Gud. Lyssnar man på vänster öra är det han med hornen som talar. Sa han med cykeln. För det hade en pastor talat om för honom. Har man lyssnat på det högra örat, de dagarna går det bra, då vågar man mer. Sa han... Politiken måste vara i kris, trodde han. De väljer folk som inte vet vad de talar om, de har inga andra, trodde han. Intelligenta människor (som dem han talade med idag) inspirerar. Sex ger stimulans, som söta kakor gör. Det är sant, sa han. Vinden in the garden blev sval, tyckte han. Vi drar oss inomhus. Det var mycket som väntade, någon ensam väntade på något från honom. Alla inblandade drog vidare, kanske lyssnade till rösten i höger öra. Coffee talk var slut. Tänk om alla levde som folk gör mest, då hade man inte fler minnesvärda ögonblick än som ryms i ett dåligt TV-program.

 


Ruth 93 år på blogg och Facebook

2012 skrev jag några rader om Ruth Landh som vid 84 års ålder börjat blogga. Nu idag så kollade jag om bloggen fortfarande fanns kvar. Och det gör den! Fantastiskt! I bloggen blandar hon händelser i vardagen med minnen från sitt liv. Barnbarnen hjälpte henne att komma igång med bloggen och även med Facebook. Utdrag ur det jag skrev för nio år sen: "Men, säger Ruth, andra i min ålder är ingen idé att prata med om detta. De förstår ingenting". Om Facebook sa hon då: "flera i min ålder skulle vara med där". De vet inte vad de går miste om".

Idag är inläggen inte så många, mycket på grund av synsvårigheter har jag läst mej till. Men från i höstas finns flera intressanta berättelser att läsa. Till exempel skriver hon om då hon med sin 102-åriga vän ber aftonbön och önskar varandra gonatt på kvällarna. Ett besök på  Ruths blogg rekommenderas. Detta är ett bevis på att ingen är för gammal varken för att blogga, ha Facebook eller andra sociala medier. Adressen till bloggen är: http://litenfikastund.blogspot.se

2012-04-22 med uppdatering 2021-03-23

20180622_172259

 

 



RSS

 

Arkiv

2021
  •    April
  •    Mars
  •    Februari
  •    Januari
  • 2020
    2019
    2018
    2017

     

    Besökare idag: 0
    Denna månad: 107
    Totalt: 3272

     

     

     

    blogglista.se

     

    SvenskaLänkar.com

     

     

    Nettop.se