Blogg

Minnen och melodier: Låten med de gula kopparna

Det var där de hade de där guldgula kaffekopparna - förmodligen sextiotal. Har sett dom hos kompisar efter den här tiden också. Tiden ja, det var inte 60-tal,snarare 70-och 80-tal. Platsen, X-baren i Tibro. Den var mer ett café för mej, mat har aldrig intresserat mej så mycket. I källaren trivdes jag bäst - där stod en jukebox. Och mellan kaffedrickandet spelade jag och ibland även andra gäster några skivor. Signaturmelodin för X-baren kom att bli "Seasons in the sun" med Terry Jacks. Jag spelade nog inte den skivan men det gjorde andra, många andra, många gånger. Så varje gång jag hör den är det den här platsen som jag minns. X-baren är borta sen länge men Terry Jacks kan vi lyssna på.

 

 


Skillnaden på ICA och Jesus

Vad är det för orättvis behandling och skillnad på människor? För att få del av förmåner och stammispriser på ICA ska man logga in och ha ICA-kort. Hörde på Malin i Centrumkyrkan Sundbyberg idag. Hon berättade att Jesus har ingen kundklubb - alla är välkomna till honom. Då borde väl ICA ta lärdom av det och inte göra skillnad på människor. Varför ska bara vissa privilegierade ha tillgång till förmånerna? Kan vi ha sån ojämlikhet i dagens samhälle?

FÖR ALLA

2013-10-12 007

 FÖR DE PRIVILEGIERADE

 ICA

 

 

 


Wow - hela kvällen förändrades

Tänk att det finns någon som känner likadant. Anders Fryestams förklaring till vad den här låten, "Jag vill höra änglar sjunga", handlar om, förändrade hela min kväll igår. Precis så kändes det i den ödsliga småstaden denna kväll och så känns det varenda kväll då man tar sig ut här. Jag hade tänkt att skriva nåt helt annat än det här inlägget, något ilsket som verkligen visade hur monoton, hopplös, själlös, glädjedödande och så vidare upplevelsen av en småstad kan vara. Så av en tillfällighet, nej tror inte det var det, kom jag in på Anders Facebook. Och det jag läste var så mitt i prick, precis som jag kände. Hela min kväll förändrades totalt. En wow-upplevelse man nästan aldrig får vara med om. Det är bara att säga Tack för att du skrev detta Anders! Den positiva känslan jag fick finns kvar än.

Jag lägger in både låten och förklaringen till texten här nedan. 

ANDERS SKRIVER: Den handlar att om att inte känna att man räcker till i denna värld man lever i, att inte vara förstådd och att man inte alltid handlat rätt
.
Men att man ändå siktar på att göra rätt och vill göra gott!
Att man kommit till insikt att man gjort fel och inte är perfekt samt att man har mål med framtiden men ändå känns det som allt står still och ångesten och ensamheten blir stor och bedrövlig.
Allt man vill ha är förståelse, förlåtelse samt att få veta att man duger till som människa. En tro på hoppet, himlen och få mötas igen.

 

 

 

 

 

 


Främlingar vart än man ser

Ser man med lite distans på tillvaron ter sig allting ännu märkligare. Både i sin egen stad, i Sverige och i världen. Det vimlar av människor, än här och än där. Ändå känns det som man går i en bubbla,innesluten i sig själv. Och man ser människor som verkar att vara i samma situation, frånvarande, som komna från en annan planet. Ingen ser, ingen hör - mer än sin egen mobiltelefon som likt en docka bärs med överallt. Folk man möter känns som främlingar, de som bor i husen känns som främlingar. Och det är ju det de flesta också är. Varje människa är en ö sägs det. Som tydligen behöver bindas samman med en bro.....

 


Ljusfrågor som saknar svar, eller?

En blandning av olika typer av lampor. De flesta fula och tråkiga tyvärr. I några fönster finns fortfarande fina ljusstakar och stjärnor. Också olika varianter av ljuskulor och bollar. Någon enstaka gran lyser grannt hos de som inte ryckts med i nedtagningshysterin vilken tar sitt första ordentliga avstamp vid trettondagen. Studerar hus och lägenheter noga då jag tar min ensliga promenad i småstadens ödslighet. En tacksamhetens tanke går till de som lugnat ner sig och låter julljusen vara kvar ännu ett tag. Varför finns så få fina lampmodeller? Kan någon besvara den frågan? Flertalet av de som man ser är mest passande för soporna. Utomhus är det gladare, där "vågar" människor ha kvar nästan alla ljusslingor och allehanda lyktor. Varför är det så att inne i husen ska ljusen bort så fort det går men utanför kan man ha kvar dem hur länge som helst? Är det frågor som saknar svar? Eller är det någon som kan förklara dessa märkliga fenomen? 

 

 

 


Från min gamla blogg: Det var då när musik var musik

Det var då, som vi spelade de gamla skivorna. Men det var stenkakor, just den tiden när dessa höll på att ersättas av vinylskivorna, ep-och singel. Sugartime, vår version var med Lily Berglund. En av de många inspelningarna av denna låt med en blandning av engelsk och svensk text. Det var på landet en bra bit från det lilla samhället med gator, affärer och caféer. En liten värld, min värld. Men också grannbarnens och sommarbarnens, de som kom från storstaden för att uppleva en sommar på landet. Vi spelade spel, fia och spel från tidningar som Lyckoslanten och Kamratposten. Gjorde teckningar av blommor, gubbar och djur. Någon sjöng på en låt, en som vi inte hade på skiva, Piccolissima serenata. För italienska låtar var populära på den tiden.

Det var då, så fjärran från dagens musik. Som det står i följande klipp: då musik var musik utan springande clowner på scenen. Och jag tillägger: ingen tävling i att låta så högt och skrikigt som möjligt.

2013-05-22 Nypublicerad: 2021-01-16

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Ta inte bort det vackra

Tjugondag Knut är här. Då åker julprydnader ner, ljusstakar, stjärnor, granar.  Ja, än värre - vissa tog ner det fina till och med innan trettondagen. Min ständiga fråga år efter år är: Varför? Varför i hela världen så bråttom att ta bort det fina? Vad sätts istället i fönstren? Jo, fula intetsägande små lampor. Om det vore vackra lampmodeller (finns om man letar frenetiskt) kunde det gå an men som det är nu ger fönstren en trist och beklämmande åsyn. Utomhus är det visst accepterat att ha kvar ljusslingor och granar nästan till våren. Av någon mystisk anledning.

Jag tror inte ens det är bra att plocka bort det vackra, det som skänker glädje inte bara för den som bor i de aktuella husen utan också för förbipasserande. Det som man blir glad av ska man ha mer utav. Som i det här fallet ljusstakar, stjärnor och granar. Jag ska inte ta ner mina det kan jag lova. Nej de ska sprida glädje och ljus en lång tid framöver. Tänd era ljus och låt dem lysa! Lysa för dej och för andra som behöver ett ljus.

 


Kyrkan har glömt Guds åsikt om musiken

Har de frågat Gud om det? Vilken musikstil som ska vara i kyrkan? Knappast, då hade det inte varit så enformigt. I 99 procent av gudstjänsterna i så gott som alla kristna församlingar sjungs samma typ av lovsånger. En ofta entonig melodi där tonerna står stilla och aldrig kommer loss. Hur var det nu? Gud är variationernas Gud? Det syns i naturen. Tänk om han bara skapat getingar eller bara älgar. Endast maskrosor eller björkar. Jazzprästen på Blidö, "Sumpen", sa en gång att Gud har också skapat musiken. Inte vill han då att nästan all musik i kyrkan ska vara av samma typ. Lovsjunga kan man göra även med andra musikstilar. Gud kanske vill ha tradjazz ibland, något i visstil, gamla läsarsånger, rock eller till och med s.k. kyrkomusik av Bach och andra klassiska kompositörer. Det tror jag. 

Så kyrkorna bör uppmanas till att tänka över detta. För varför skulle Gud önska sig en total dominans av en enda musikstil? Variationernas Gud...nää, här har något gått fel. Använder inte församlingarna bönen då de väljer musik???

 

Arkiv

2021
  •    April
  •    Mars
  •    Februari
  •    Januari
  • 2020
    2019
    2018
    2017

     

    Besökare idag: 0
    Denna månad: 107
    Totalt: 3272

     

     

     

    blogglista.se

     

    SvenskaLänkar.com

     

     

    Nettop.se