Blogg

Från min gamla blogg: Det var då när musik var musik

Det var då, som vi spelade de gamla skivorna. Men det var stenkakor, just den tiden när dessa höll på att ersättas av vinylskivorna, ep-och singel. Sugartime, vår version var med Lily Berglund. En av de många inspelningarna av denna låt med en blandning av engelsk och svensk text. Det var på landet en bra bit från det lilla samhället med gator, affärer och caféer. En liten värld, min värld. Men också grannbarnens och sommarbarnens, de som kom från storstaden för att uppleva en sommar på landet. Vi spelade spel, fia och spel från tidningar som Lyckoslanten och Kamratposten. Gjorde teckningar av blommor, gubbar och djur. Någon sjöng på en låt, en som vi inte hade på skiva, Piccolissima serenata. För italienska låtar var populära på den tiden.

Det var då, så fjärran från dagens musik. Som det står i följande klipp: då musik var musik utan springande clowner på scenen. Och jag tillägger: ingen tävling i att låta så högt och skrikigt som möjligt.

2013-05-22 Nypublicerad: 2021-01-16

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Ta inte bort det vackra

Tjugondag Knut är här. Då åker julprydnader ner, ljusstakar, stjärnor, granar.  Ja, än värre - vissa tog ner det fina till och med innan trettondagen. Min ständiga fråga år efter år är: Varför? Varför i hela världen så bråttom att ta bort det fina? Vad sätts istället i fönstren? Jo, fula intetsägande små lampor. Om det vore vackra lampmodeller (finns om man letar frenetiskt) kunde det gå an men som det är nu ger fönstren en trist och beklämmande åsyn. Utomhus är det visst accepterat att ha kvar ljusslingor och granar nästan till våren. Av någon mystisk anledning.

Jag tror inte ens det är bra att plocka bort det vackra, det som skänker glädje inte bara för den som bor i de aktuella husen utan också för förbipasserande. Det som man blir glad av ska man ha mer utav. Som i det här fallet ljusstakar, stjärnor och granar. Jag ska inte ta ner mina det kan jag lova. Nej de ska sprida glädje och ljus en lång tid framöver. Tänd era ljus och låt dem lysa! Lysa för dej och för andra som behöver ett ljus.

 


Kyrkan har glömt Guds åsikt om musiken

Har de frågat Gud om det? Vilken musikstil som ska vara i kyrkan? Knappast, då hade det inte varit så enformigt. I 99 procent av gudstjänsterna i så gott som alla kristna församlingar sjungs samma typ av lovsånger. En ofta entonig melodi där tonerna står stilla och aldrig kommer loss. Hur var det nu? Gud är variationernas Gud? Det syns i naturen. Tänk om han bara skapat getingar eller bara älgar. Endast maskrosor eller björkar. Jazzprästen på Blidö, "Sumpen", sa en gång att Gud har också skapat musiken. Inte vill han då att nästan all musik i kyrkan ska vara av samma typ. Lovsjunga kan man göra även med andra musikstilar. Gud kanske vill ha tradjazz ibland, något i visstil, gamla läsarsånger, rock eller till och med s.k. kyrkomusik av Bach och andra klassiska kompositörer. Det tror jag. 

Så kyrkorna bör uppmanas till att tänka över detta. För varför skulle Gud önska sig en total dominans av en enda musikstil? Variationernas Gud...nää, här har något gått fel. Använder inte församlingarna bönen då de väljer musik???


Ensam jul

Har inte varit befogat på riktigt än i jul men idag kändes det som man var ensammast i hela världen. Olika anledningar, jo, det finns det. Men att stå utanför en liten ICA-affär, inte kunna gå in (Corona), inte se en enda bekant som tänkte gå in där och kunde köpt några grejer till mej. Då känns det som i låttexten jag inte hittar - enammast i stan, ensammast i hela världen, hjälten i mitt eget livs novell. Ingen lust att be nån obekant (just då). Chansen att någon kunde komma om jag väntade längre, den fanns naturligtvis och den var mycket större än att vinna på Bingolotto. Men ändå, jag åkte hem. En av mina vänner räddade situationen sedan och måste gå in i affären stackarn.

I brist på ovan citerade låt lägger jag in ett par andra som kan förstärka ensamhetskänslan. Eller få någon att känna igen sig. Själv känner jag som dessa och de flesta liknande texter kunde vara skrivna av mej själv. (Riktigt allt brukar inte stämma).

 

 

 


Ny TV-kontroll sorterar bort det dåliga

Kopplade in en negativitetskontroll på min TV. Det funkar jättebra. Nyhetsprogrammen går inte att se - kontrollen tar bort dem för de innehåller ingenting positivt. Jo, då meteorologen kommer med en bra väderprognos går det att titta. Då det blir reklam visas vissa delar då de är av positiv karaktär. Varje gång det sker ett mord i en deckare stängs TV:n av. Naturprogram kan jag se utom då det sker ett överfall och ett djur dödas, då kopplas bild och ljud bort. 

Så kallade humorprogram går att titta på med undantag av när svordomar sägs. I vissa program kan jag knappast se nånting eftersom programledare och deltagare svär nästan hela tiden. Bingolotto och På spåret går att se nästan till hundra procent då de sprider glädje och intressanta reseupplevelser. Nästan all musik som sänds registrerar negativitetskontrollen som positivt. Alltså går det att se. På julafton kan det bli mycket att se och om inte annat kommer alltid TV:n slå på då Lars Lerin framträder som årets julvärd.

Denna nyinskaffade TV-kontroll är det bästa extratillbehör som man kan tänka sig till TV-apparaten. Prova den du också.....


Hopp eller hopplöshet?

Bara att välja. Vill jag dras med i det hopplösa - titta på TV-nyheterna. Vill jag få hoppfulla och positiva nyheter - titta på Youtube Pingstkyrkan Sundsvall. Valet är lätt, eller hur? 

 


Lisa Ekdahl - musik med lugn och frid

Så lugnt och stilla. Skapar total avslappning och frid. "Om jag snubblat efter vägen, om jag skrubbat mina knän". "Om jag snubblat efter vägen och fått munnen full av grus". "Dom band som binder mig här ska jag långsamt lösa upp". 

Lisa Ekdahls texter säger något mer. Jag förstår inte allt, hur hon menar, men så skönt att lyssna på. Och musiken - instrument som verkligen hörs. Vilken skillnad mot den sorts dansbandsmusik jag skrev om nyss. Vissa dagar är denna skiva, "Speglingar", perfekt, som idag. 

"Så har den drabbat mig igen, den stora ensamheten". "Jag gav efter för mörkret"....."däruppe finns ljuset, där uppe finns du"...

"Då åskan gick tog jag vara på vattnet". "Befriad från formaliteter, med gitarrens hals i min hand".... "Jag hade gitarren i knät, och var bara glad att jag och gitarren fanns".....

 


Dansbandsmusik av tristaste slag

Ibland kan dansbandsmusik vara otroligt tråkig. Som den kassett med blandade band som jag lyssnade på idag. Ganska gammal är den och jag har inte tänkt på om det fortfarande görs lika dåliga grejer. Det är nästan bara lite trummor och synt som komp. Och sången upprepas gång på gång. Dessutom i samma snabba takt låten igenom, som om de är på språng till tåget en minut innan avgång. Varför göra så enformiga inspelningar? Det är orättvist för melodiernas upphovsmakare. Eller vill de ha sina låtar så här? Hoppas inte att det är så illa. 

Ska se lite positivt på det till sist och presentera ett av undantagen från nämnda kassett. Det är Sven-Ingvars som fått till en bra version av "Gör det igen". Skriven av Mats Rådberg/Ingela Forsman. 

Och så klickar ni på nedanstående länk så Ugglenatt får fler besökare:

 

 

 

 

blogglista.se


Kaffe och wienerbröd - på kyrkogården

Så sorgligt, så sorgligt.... Många människor tycker om att gå en runda på kyrkogården, inte bara vid allhelgonahelgen utan ofta annars också. De upplever lugnet och friden. Jovisst, det kan man göra. Men för mej är det nästan bara förknippat med sorg och dysterhet, mår dåligt efteråt också. Hittade en låt med Streaplers, "Tack för alla vackra minnen", och det är en mycket sorglig text där den som skrivit den till och med tar med nykokt kaffe och små wienerbröd till en grav.  Den är fin men jag blir mest lessen av att höra den. Kyrkogårdsvandringar och den här låten är inte för HSP-människor (Highly sensitive persons). Men du som gärna besöker kyrkogården: lyssna. Du kommer att älska låten.

Inget fel på text, melodi eller framförande. Allt detta är riktigt bra men men....inte något positivt för mej. Har tagit låten från, som jag tror, Streaplers egen Youtubekanal, så om någon av er ser det här så hoppas jag att vi ses inom en inte alltför avlägsen framtid. Var länge sedan nu.....

 


På kryss i helkyrkligheten

Det jättelika kryssningsfartyget, Svenska kyrkan, kryssar på utöver landet, mer eller mindre lyckat. Sara Nilsson Edström skriver i Budbäraren om den stora flottan Kristi kyrka. Kopplad till det stora fartyget finns en för många ombord osynlig bogserbåt. Det är EFS - en missionsrörelse i Svenska kyrkan. Den båten är liten med cirka 15.000 medlemmar men viktig och betydelsefull som Sara skriver. 

Det är den absolut. En frisk fläkt i Svenska kyrkan, inte minst Sankta Clara kyrka i Stockholm som är en EFS-förening. Lägger in ett avsnitt av Re:formerapodden här. Detta är jättebra. Magnus och Johan pratar om helkyrklighet, där det finns lite av allting, en blandning av Svenska kyrkan och frikyrkan. Precis som jag har tänkt att det är i Clara. Och så är hela EFS om jag fattat rätt. Detta är ju fantastiskt bra! Aha, så är det: helkyrklig är jag.....

 

 

 



RSS

 

Arkiv

2021
  •    Mars
  •    Februari
  •    Januari
  • 2020
    2019
    2018
    2017

     

    Besökare idag: 1
    Denna månad: 25
    Totalt: 3002

     

     

     

    blogglista.se

     

    SvenskaLänkar.com

     

     

    Nettop.se