Blogg

Lennart och Johan samarbetade med musikal om Rut

LENNART EDBERG OCH JOHAN ABRAHAMSON

Lennart från Tibro skriver egna kristna sånger och har även gjort en musikal med bibelboken Rut som grund. Men fram till år 2000 hade han inte gjort någon egen musik. Då fick han en maning från Gud att läsa Ruts bok. På en resa till Öland skrev han den första sången. Lennart vill ära Gud med sin musik och musikalen har uppförts bland annat i Vretens kyrka och Värsås missionskyrka. Musikalen finns utgiven på en cd-skiva. Johan, som tyvärr inte finns i livet längre, ägnade sig åt musiken i långt över 30 år. Han var ofta ute tillsammans med sin fru Nina då de framförde en blandad repertoar med sånger och visor. De har också skrivit en musikal om Askungen. Johan har även uppmuntrat Lennart i arbetet med musikalen Rut och inför kommande projekt.

 

Lennart Edberg och Johan Abrahamson


4 saker ni inte visste om mej: Spelade på pianoinvigning

Tre låtar vill jag minnas att jag spelade då barnavdelningen på Lidköpings lasarett invigde sitt piano. Överläkare Herbert Enell var den som frågade om jag ville spela nånting. Det är mycket längesen och han är säkert inte i livet idag. Undrar om pianot finns kvar och om någon spelar på det? Vad jag spelade? Vid foten av fjället och Är du kär i mig ännu Klas-Göran, dom var populära just då. Den tredje melodin var nog inte populär ens då. Idag går det inte att hitta den nånstans på nätet. Hundpromenad heter den och publicerades i Sparbankens tidning Lyckoslanten. Om jag inte vore så lat skulle jag leta fram det numret vars innehåll endast bestod av olika sånger. Vad jag däremot har liggande mer lättillgängligt är texten till Klas-Göran. Säg ingenting men den har jag stulit. Rev ut den från Fickjournalen på Larssons café i Tibro. Varken tidningen eller caféet finns kvar. 

Men så här ser de stulna tidningssidorna ut:

94018065_2543315069255382_4536218555363885056_n (1)


Från min gamla blogg: Blue eyes crying in the rain

Så sorgligt, så sorgligt. Har varit på Elvis-kväll. Bilder och musikvideos från Tupelo där Elvis föddes, från Memphis där han också bodde och från Graceland där han bodde fram till sin död. Intressant, men jag blir så bedrövad.

Eller vad sägs om det här? Hans dröm var att fortsätta sjunga gospel som han gjorde i kyrkan, skolan och med kompisarna. Det blev inte så. Memphis med alla musikklubbar och sådant lockade för mycket och livet förändrades till nåt helt annat. Men han återvände alltid till gospelsångerna och hans Bibel vittnade om att han hade en tro på något större än han själv. Det var understrykningar i hela Bibeln, berättade Mari-Anne Danielsson på Godlets Travel som ordnar resor till de platser där Elvis bodde. Ingen av oss skulle orka med ett sånt liv som han levde, sa hon.

Då han hade svårt att sova så läste han ofta böcker på nätterna. Den sista natten läste han "Faces of Jesus". Och på kvällen spelade han på sitt piano "Blue eyes crying in the rain".

Visst är det sorgligt!

Nej, jag avstår nog att göra en resa i Elvis fotspår.

 2010-02-04

 


Sven-Gunnars - ett trevligt gäng

Sven-Gunnars är ett mycket trevligt gäng från Vänersborg. De har spelat ihop i nästan 30 år och har en blandad repertoar med moget och gammaldans. De har spelat i Värmland, Småland, Västergötland och en bit in i Norge. Allt från Liseberg till bygdegårdar. Sven-Gunnar Larsson, dragspel, sonen Conny Larsson, flöjt, saxofon och klarinett samt Anders Ljungqvist, trummor, det är Sven-Gunnars det. 1996 gjorde de en kassett-och skivinspelning och det fanns 2012 vissa planer på en ny skiva, något som inte ser ut att ha blivit verklighet. Bilden är från Tibroparken hösten 2012.

Sven-Gunnars

 

 

 


Från min gamla blogg. Gudstjänst i köptemplet

(Inte så aktuellt i dessa coronatider kanske men skickar iväg den ändå.)

Det är snart söndag. Då åker familjen Svensson på gudstjänst. Varje söndag firas gudstjänst i stadens köptempel. Bilen har putsats både utanpå och inuti, den ska vara fin då man åker till templet. Det är så skönt att få koppla av med att gå runt i de många salar som köptemplet består av.

Alla i familjen har längtat till söndag och det här besöket då man ska leta efter något som man tror att man behöver. Både de vuxna och barnen rusar runt - något måste de väl hitta, men billigt ska det vara. Gud syns inte till - han kanske är ledig i dag. Brukar oftast sitta på kontoret där han räknar ihop hur mycket pengar han har lurat besökarna på.

Ibland står det en person i köptemplet och erbjuder ett pappersfat med något ätbart och en mugg med något drickbart. Det är nästan alltid en kvinna och man förstår att det är en kvinnlig Jesus som bjuder besökarna till nattvard. En del stannar upp och smakar på det som bjuds. Det verkar som om de ber en bön till köptemplets Gud.

"Tack käre gud som ger oss denna söndags stund av frid och ro. Den kommer att ge oss styrka hela veckan. Prisad vare du och vårt köptempel som lyfter upp och berikar oss varje söndag."

Glada och lyckliga beger sig familjen Svensson hemåt igen. Nu ska resten av söndagen firas med de senaste sporthändelserna i TV-soffan. De följs av en halvtimmes uppiggande nyheter och sen är det filmdags. Utvilade och nöjda somnar några framför tv:n. Söndagen är slut och nu blir det att försöka orka med den kommande arbetsveckan. Men med tankar på nästa helg och söndagsgudstjänsten i köptemplet tar man sig igenom det mesta.

"Tack gud för vårt vackra och innehållsrika tempel där vi upplever så mycket lycka varje söndag", säger herr Svensson och går sömnigt upp ur tv-soffan för att gå till sängs.

 2009-12-12


Från min gamla blogg: Annorlunda

Annorlunda människor - vilken tur att de finns. Men det verkar inte som de där vanliga, tråkiga människsorna finns kvar längre. Jag menar de som kommer hem från jobbet på eftermiddagen, äter, sätter sig framför tv:n och sedan är fast där nästan hela kvällen. Va´skönt det då. Alla tycks vara annorlunda idag på ett eller annat sätt. Och det är ju underbart!

2009-09-13

 Agnes i brandhjälm.

Radiokändisen Agnes i Môsen var en annorlunda människa, saknad av många.

 


Detta visste ni inte, del 2: Tio år med Melodikrysset

Andra delen av det ni inte visste om mej. Under 10 år löste jag radions Melodikryss med en kompis. Inte varje vecka men de flesta veckor på året. Ofta bandade vi programmet och löste det då tiden passade in. Under de åren var det en person som vann ett flertal gånger. Men inte vi inte - inte en enda gång. Inte så konstigt bland den mängd av lösningar som kom in. Desto märkligare att någon kunde vinna flera gånger. Det var roligt den tid det varade och ofta ganska lätt, ibland måste vi ta hjälp av någon annan. 

Men så en dag, sommaren1994, tog det ett hastigt och oväntat slut. Min kompis tog livet av sig. Sedan dess har jag inte lyssnat en enda gång på Melodikrysset, bara hört det i bakgrunden då jag åkt buss eller gått  in i nån affär. Idag känner jag åter att jag skulle vilja lösa krysset. Men misstänker att det är svårare nu med all ny musik som jag inte känner till så bra. 

Melodikrysset

 

 


Funderar över andras bloggar

Kollat över ett antal bloggar. Och som ofta slår det mej hur många och stora bilder de flesta har. Och väldigt lite text också ibland. Det klart att för långt ska man inte skriva för då orkar ens besökare inte läsa allt. Inget fel med bilder men det blir faktiskt för mycket ibland, bilderna fyller hela skärmen och det är aningen jobbigt. Men många har väldigt fina foton från naturen till exenpel. En sådan blogg är Gylleboannikas. Hon har också tänkvärda citat efter sina inlägg. Annika bor på Österlen med man och två hundar. Vet inte om hon har katter men en kategori inlägg benämns "Hundar och katter". Detta är en trevlig, positiv och lättläst blogg. Kan rekommenderas. https://gylleboannika.se

Stora bilder var det ja... och från det som nyligen hänt i ens liv är populärt. Så det här är jag med kikare - en sällsynt syn idag men vanlig från 1977 och ett tiotal år framåt. Blir nog mera fågelskådning så småningom.

 


Uno Fredlunds råd: Skapa ett eget liv

Anpassning är att kapitulera. Skapa ett eget liv. Det är ett par citat på omslaget till den lilla boken "Frihet - Hälsa - är vår stora rikedom". Boken har inte så många sidor men innehåller desto mer visdom. Uno Fredlund är författaren, boende i Tibro, men med många år i USA bakom sig. Uno betecknar sig själv som en särart. Och "vanlig" är han inte.

Var uppmärksam och ifrågsaätt är ett par av hans råd till läsarna. Att ifrågasätta och ha en åsikt är som regel kriminellt, menar han. De som strävar efter allt, som pengar kan ge, är i regel fattiga människor - de saknar det viktigaste, kärleken. Uno har ägnat en stor del av sitt liv åt uppfinningar. Han har bl.a. konstruerat marknadens första laddningsbara lampa. Ett sista citat från boken: i fel sällskap är livet en karusell. Läs boken och du får veta mer om Unos tid i amerikanska armén, som fotbollstränare och som boxare. 

Boken kan beställas hos Elanders Bokhandel, Tibro eller på www.papertalk.se

92210497_1076558002721326_281361606753910784_n

 

 

 


Från min gamla blogg: Varför blev det så här.

Ja, hur blev det som det blev? Vi hade ju samma förutsättningar en gång. Lekte samma lekar tillsammans, gick i samma skola, lyssnade på samma typ av musik. Men så inträffade händelser av olika slag.

Du försvann till någonstans, var plötsligt bara borta. Och du hamnade i alkohol och knark - nu finns du inte mer. En teckning av en älg påminner om ditt intresse för målning. Och du jobbar visst i Norge.

En annan lämnade engagemanget i kyrkan och påstår att Gud är död. Men du som inte var intresserad av kristna frågor upptäckte kyrkan och gick med där. Och du orkade inte leva längre, tog ditt liv och lämnade allt. Du som hamnade i fängelse kom på andra tankar och fick ett bättre liv.

Och du som alltid ville träffas på sommarkvällarna i ditt hus uppe i storskogen fick så ont om tid att jag inte ens ser dej längre. Flickan från liljekonvaljedungen flyttade och hörde aldrig av sig igen. Du som var aktiv i kyrkan blev så full av familjens och kyrkans betydelse att du inte ville ha några besök mer. Typisk kristendom modell missionskyrkan.

Ni två som var så noga med besök och att lämna blommor drunknade i arbete - så kallad karriär kanske.

Du som trodde allt varade för evigt drabbades av evig glömska och försvann till vem vet vad. Du som oväntat dök upp på orten en sommar försvann i storstadens brus, jobbade ihjäl dej och kom tillbaka - till kyrkogården.

Och jag blev... vadå?

Engagerad i föreningsverksamhet, kristen "på riktigt" men lämnade nästan alla kristna sammanhang på grund av medlemmar som inte borde vara just medlemmar, motståndare till alkohol, fågelskådare som inte orkar ta mej ut dit där fåglarna finns, träffade kända artister som har mycket att lära mer lokala "artister" som tror de är världskändisar.

Men varför och hur kunde allt bli så här??? 

 2009-08-07



RSS

 

Arkiv

2020
  •    November
  •    Oktober
  •    September
  •    Augusti
  •    Juli
  •    Juni
  •    Maj
  •    April
  •    Mars
  •    Februari
  •    Januari
  • 2019
    2018
    2017

     

    Besökare idag: 0
    Denna månad: 119
    Totalt: 2526

     

     

     

    blogglista.se

     

    SvenskaLänkar.com

     

     

    Nettop.se