Snart är det ett år sen Busan hälsade på. Natten mellan den tredje och fjärde juni, klockan 03.50, vaknade jag av ett konstigt ljud. När jag tittade upp står en lurvig grå katt och tittar uppåt sängen medan hon jamar högt. Trodde det var en mardröm men nej, det var verklighet. Jag som älskar katter tyckte faktiskt att det såg lite hemskt ut. Tänk om katten är arg och hoppar upp i sängen. Men inte var det så. Vet inte vad hon egentligen ville för hon rusade runt i lägenheten hela tiden, upp på vartenda bord, byrå, diskbänk, spis, ja allt. Varför kom hon in, hade grannens balkongdörr slagit igen så hon inte kom in? Vet inte, för här i storstaden har vi inte mycket kontakt med grannarna så jag har inte tagit reda på det.
Det tog en bra stund att fundera ut vad jag skulle göra. Kvar hos mej ville hon inte vara så jag öppnade ytterdörren och lät henne gå ut. Väl ute fortsatte hon med jamandet och försökte komma in i de andra trappuppgångarna. Var grannens balkongdörr stängd i alla fall så hon räknat ut att hon skulle gå till sin egen uppgång och komma hem igen den vägen? Naturligtvis är Busan en klok katt (finns inga dumma katter förresten) för var balkongdörren öppen borde hon ha velat gå ut balkongvägen från mej och tillbaka hem.
Allt slutade lyckligt ändå och det som verkade som en mardröm framstår idag som ett trevligt minne.
2018-05-26 22:05 | 0 kommentarer | Min värld