Den försvann - vägen som blomstrade så en gång i tiden. Idag är den bara ett stort fält för lantbrukaren som brukar marken. På 60-talet och tidigare var vägen en knagglig stig med allehanda vilda blommor. Ängsblommor som gladde oss som då bodde i trakten. Mitt i vägen lyste de små blommorna som heter Ögontröst. Och efter en stunds promenad nådde vi fram till en dal, en dalsänka kanske det kan kallas. Där blommade det än mer. En rofylld plats där humlorna surrade och sög nektar ur blommorna. Många gånger plockade vi buketter av blommor, inte minst på midsommarafton.
Men så en dag: grannen tog över marken. Det fanns inte plats för blommor. De gav förmodligen inga pengar. Pengar verkade vara det viktigaste för lantbrukarna på den tiden. Delar av vägen plöjdes upp. Med tiden blev tydligen de ekonomiska intressena ännu viktigare för idag är vad jag kan se hela vägen borta, ersatt av sädesfält. Med vägen försvann också de vita blåklockorna som växte ett stycke därifrån, på en mindre jordbit. Vet inte hur ovanliga de var (är) men nog kunde de sparats.
Hur många kronor har denna fina bit mark med massor av blommor inbringat i pengar för brukaren? Inte kan det vara stora summor. Är pengarna så viktiga att inte så lite mark kan stå oanvänd? Och låta de vilda blommorna växa och erbjuda vila och lugn för de stressade människorna som bor i närheten?
Ett foto från 1964 taget i dalen som nämns ovan. Inte någon bra kvalitet på fotot men kan kanske ändå ge en liten glimt av alla blommorna.
Klicka gärna på länken nedan så får min blogg fler besökare! Tack!
2020-05-28 16:59 | 0 kommentarer | Min värld