Har inte varit befogat på riktigt än i jul men idag kändes det som man var ensammast i hela världen. Olika anledningar, jo, det finns det. Men att stå utanför en liten ICA-affär, inte kunna gå in (Corona), inte se en enda bekant som tänkte gå in där och kunde köpt några grejer till mej. Då känns det som i låttexten jag inte hittar - enammast i stan, ensammast i hela världen, hjälten i mitt eget livs novell. Ingen lust att be nån obekant (just då). Chansen att någon kunde komma om jag väntade längre, den fanns naturligtvis och den var mycket större än att vinna på Bingolotto. Men ändå, jag åkte hem. En av mina vänner räddade situationen sedan och måste gå in i affären stackarn.
I brist på ovan citerade låt lägger jag in ett par andra som kan förstärka ensamhetskänslan. Eller få någon att känna igen sig. Själv känner jag som dessa och de flesta liknande texter kunde vara skrivna av mej själv. (Riktigt allt brukar inte stämma).
2020-12-27 16:55 | 0 kommentarer